Vem spelar på ullevi idag

Håkan Steen recenserar premiärkvällen

KONSERT Coldplay må existera världens minimalt coola arenaband. dock näst intill ingen existerar förbättrad vid för att ett fåtal enstaka hel fotbollsstadion för att uppleva den denna plats sortens värme samt samhörighet kring popmusik.

Deras inledande från fyra Ullevi-konserter går ej för att förklara likt något annat än enstaka färsk triumf till London-bandets multikolorerat hoppfulla koncept angående rock.

Coldplay
Plats: Ullevi, götet. Publik: Får ingen siffra dock helt utsålt således gissningsvis runt 60 Längd: numeriskt värde timmar. Bäst: ”Let somebody go”, ”Charlie Brown” samt ”Fix you”. Sämst: ”Something just like this” tillsammans med all bandet inom rymdmasker gränsar mot buskis, låten existerar möjligen heller ingen från deras starkaste.

GÖTEBORG. Väldigt många existerar imponerande, djupt begåvat samt rent omtumlande tillsammans med Coldplay samt deras variant från stadionrock.

Efter för att äga följt dem läka vägen sedan genombrottssingeln ”Yellow” till 23 kalenderår sedan existerar jag långt ifrån överraskad ovan för att detta existerar detta på denna plats internationella bandet ur deras generation vilket lyckas innehåll bota fyra Ullevi den kommande veckan.

Ingen besitter jobbat strängare tillsammans för att ta U2-traditionen vidare: stora allmängiltiga känslor samt ännu större refränger, en vackert budskap angående hopp samt tro samt enstaka verklig vilja för att kommunicera samt utföra sina konserter mot jättelika kollektiva intryck från samhörighet.

Det går för att förstå för att fansen flockas på grund av den bjärt kulörta samt tekniskt framkantsplacerade show liksom enstaka Coldplay-konsert ständigt är.

Samtidigt existerar den sortens attityd inget man vinner coolhetspoäng tillsammans med. Hugade cyniker kunna enkelt plocka itu ett låttext från Chris Martin samt äga ett field day tillsammans med för att peka ut banaliteter samt plattityder, samt visst går detta för att hävda för att musiken ibland känns alldeles på grund av tryggt framkalkylerad samt rentav tråkig inom sin mål för att stöta försvunnen således ett fåtal lyssnare vilket möjligt.

Icke desto mindre besitter jag flera gånger golvats från vilket London-bandet klarar från för att åstadkomma vid ett konsert.

Senast jag såg dem, vid Friends Arena inom huvudstaden till sju tid sedan, gick detta omöjligen för att utföra annat än för att kapitulera.

Och då dem inom natt tar tillsammans med sig sitt nionde skiva ”Music of the spheres” mot Ullevi sker detta igen.

Bandet pendlar mellan enstaka massiv scen inramad från tre pink floydskt rundade bildskärmar inom samt numeriskt värde betydligt mindre scener ute inom publikhavet.

Publiken existerar inom vanlig ordning försedd tillsammans med briljant samt blinkande handledsdekor likt utför för att Coldplay är kapabel designa sin ljusshow ovan bota arenan. dem existerar ej längre utan sällskap ifall den effekten dock fullfölja detta förbättrad samt snyggare än varenda andra. Något sker tveklöst då bultande röda hjärtan pumpar ovan kurera läktarsektioner beneath ”Human heart”.

Showen existerar uppdelad inom fyra akter, på grund av för att bandet bör hinna flytta sig mellan scenerna. Rymdtemat känns noggrann liksom vid skivan lite krystat dock blir icke desto mindre effektfullt inom ”Humankind” då stora planetballonger ramar in innerplan.

Och Chris Martin kunna ju detta här.

Han jagar ifrån blad mot blad från scenen inom sina färglada sneakers, får igång viskande call and respons tillsammans publiken inom ”Paradise” samt träffar an något djupt inom klassiska balladen ”The scientist”, tillsammans med nyckelraden ”nobody said it was easy”.

Inte minimalt kopplar denne upp skärmarna mot Elton Johns finalkonsert inom huvudstaden, skickar ovan ett utgåva från ”Rocket man” samt håller en litet tacktal mot ett tydlig berörd legendar.

Vilket givetvis existerar ett upplagd volley till enstaka sann smashversion från ”Viva la vida”.

När Martin sedan går igenom plakaten tillsammans publikens låtönskningar passar en fan vid för att föreslå ett hyllning mot bortgångne vännen Avicii, vilket oss får inom form eller gestalt från balladen ”Let somebody go”, ett från detta denna plats bandets allra finaste ballader inom modern tid.

De bränner även från ett uppfriskande ruffig samt politiskt vass glamboogie likt ”People of the pride˝, enstaka lika stark utgåva från ”Charlie Brown” samt enstaka massiv, inspirerad sista inom gyllengult tillsammans med dånande allsång inom ”Fix you”.

Det sker för att detta blir på grund av många från detta goda, bokstavligt talat. då Chris Martin uppmanar oss för att höja händerna inom luften samt kollektivt skicka iväg älskade mot Ukraina, Greta Thunberg alternativt vem oss önskar känns denne lite neohippiejolmig inom överkant.

Jag besitter dessutom svårt för att riktigt köpa klimatinramningen likt bandet försöker sälja in turnén tillsammans. Givetvis utmärkt för att världens största popband sprider termen ifall hållbarhet dock en planterat växt per biljett, några solceller, en gäng elgenererande cyklister inom publiken samt ett energialstrande dansmatta vid innerplan samt lite annat förmå omöjligen komma inom närheten från för att kompensera ens ett små sektion från detta klimatavtryck liksom den denna plats sortens världsomspännande stadionturné vid olika sätt ofrånkomligen orsakar.

Men även detta går faktiskt för att tugga inom sig då Coldplay fyrar från enstaka sålunda på denna plats varm, vänlig, genuint upplyftande färgkaskad mot popshow inom ett äldre västsvensk betonglåda enstaka behagligt mild natt inom juli.

Coldplay agerar vid Ullevi även inom natt samt vid tisdag samt onsdag.

Följ Aftonbladet melodier på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll vid allt inom musik

Alla låtarna