Min fantastiska väninna teater recension

Fyra skrivna verk blir knappa fyra timmar scenkonst, dock existerar detta ens möjligt för att föra ovan romanens myller från människor samt Neapel-liv mot enstaka teaterscen? Ja samt nej. Huvudrollerna görs berörande samt medryckande, samt Maria Sid besitter enstaka härlig emotion till stora scenerier. dock ibland känns dramatiseringen ändå såsom enstaka snabbspolning från nästan tvåtusen romansidor.

När Elena Ferrantes romansuccé ifall numeriskt värde väninnors bota liv beneath 1900-talets andra hälft till inledande gången förs upp vid enstaka teaterscen inom Norden omges allt från enstaka emotion från stort äventyr.

Då tänker jag ej bara vid för att den på denna plats romansviten existerar sålunda oerhört läst samt älskad, alternativt för att produktionens samtliga 47 föreställningar sålts ut redan innan premiären. Jag tänker framför allt vid för att Kulturhuset inom huvudstaden renoveras, samt för att Ferrante-satsningen därför utlokaliserats mot Årstas Folkets byggnad, enstaka 20 minuters utflykt söderut ifrån Stockholms centrum.

Det existerar en bostad såsom passar föreställningen osannolikt god, en femtiotalshus tillsammans enstaka salong likt känns litet liksom ett äldre gymnasiefestsal tillsammans en par hundra stolar eller bänkar. detta handlar ju ifall klassresor samt kvinnokamp, politik samt våld, således detta känns helt korrekt för att oss hamnat långt ifrån Stadsteaterns jättelika stora scen.

Två kvinnor inom syditalienska Neapel

Miljön existerar Neapel, mot ett start enstaka efterkrigstid tillsammans med maffia samt fascism samt radikala vänsterrörelser – även ifall detta politiska innehållet riktig långt skrivits försvunnen då man strukit ner den brittiska dramatiseringens ursprungliga fem timmar mot knappa fyra.

I centrum besitter oss Lila samt Lenù, numeriskt värde kvinnor likt träffas likt små människor runt sina dockor. Den en existerar ljus samt iakttagande, den andra mörk samt temperamentsfull. dem existerar varandras motsatser, dock förenas både från ett vänskap vilket tål flera stöt, samt från drömmen för att komma försvunnen ifrån Neapel samt dem våldets samt maktens strukturer såsom existerar rådande.

Allting börjar tillsammans dockorna, samt tillsammans scenen var ett ålderstigen Lenù får känna till för att Lila äger försvunnit. sålunda äger oss en mysterium liksom inramar berättelsen, samt fullfölja teaterkvällen mot en pärlband från Lenùs minnen.

Det såsom följer existerar en myller från händelser samt människor. nära sidan från huvudrollsparet fullfölja tio artist sålunda flera pjäsfigurer för att jag tappar räkningen.

Men många står samt faller vid Maja Rung samt Ruth Vega Fernandez såsom bör gestalta den var laddade fantastiska vänskapen samt den var rivaliteten likt både sliter samt pushar dem numeriskt värde vidare, kvinnor vilket kämpar på grund av för att hitta en eget liv samt undvika männens ledande idioti samt våld.

Fina huvudroller

De numeriskt värde existerar ett ren fullträff, närvarande vid en sätt likt utför för att man inte någonsin tröttnar vid för att följa deras liv.

Det får dem nästan fyra timmarna för att ej kännas längre än ett ordinär tvåtimmare, samt utför för att dem ofta därför abrupta hoppen mellan scener samt miljöer ändå oftast håller ihop.

Speciellt Lila kunde bli enstaka således ogripbar irriterande figur – denna såsom tar Lenùs män, såsom både förtrollar samt stör, likt inte någonsin blir ni tillsammans med världen, såsom vägrar ta skräp samt såsom envist vågar försöka ta ställe vid identisk sätt såsom machomännen omkring hon. dock Fernandez hör mot dem var skådespelarna likt kunna ladda mot enstaka scen tillsammans sin blotta närvaro. denna lyckas fyllning denna Lila tillsammans charm samt vrede, tillsammans med flirt samt motstånd.

Framför allt fullfölja denna sin revolt pålitlig, något likt möjligen besitter tillsammans hennes 80-talsuppväxt inom sydspanska Andalusien för att utföra. liksom denna konstaterar inom Svenska Dagbladet; ”Jag är kapabel uppleva igen mig inom för att behöva artikel tuff samt kraftfull på grund av för att anlända någonstans”.

Samtidigt kräver Fernandez enstaka kraftfull motspelare, vilket lyckas utföra ett figur likt hamnar inom skuggan från Lilas glans dock likt ändå får en därför eget starkt jag för att hennes klassresa blir pålitlig. samt var lyckas även Maja Rung, denna tar sin område vid en snyggt finstämt samt försynt sätt.

Maria Sids strama grepp angående stora scenerier

Finlandssvenska Maria Sid är kapabel låta vilket en otippat reginamn, denna besitter ju liksom regissör fått uppmärksamhet främst inom musikteatersammanhang. dock hennes grabb tillsammans med stora skapelser kommer väl mot resehandling på denna plats. detta finns en fint stramt grepp angående mass-scenerna, samt jag älskar speciellt detta denna samt koreografen Catharina Allvin gjort tillsammans med rytm samt kroppar samt rörelser.

Det existerar dem dansinfluerade sekvenserna såsom bäst lyckas gestalta stora känslor samt händelser, detta existerar då man trollar fram den var teatermagin likt är kapabel blåsa liv inom tiotals sidor romantext utan för att en enda mening behöver uttalas.

Det, samt slowmotion-greppet inom dem maximalt våldsamma scenerna, existerar riktigt fina ögonblick.

Här agerar männen biroller

Det existerar den fantastiska vänskapen liksom existerar berättelsens nav, även angående detta existerar männen såsom kontrollerar världen agerar dem ändå enstaka biroll.

De existerar dessutom konsekvent antingen våldsamma alternativt tafatta, ibland samtidigt, direkt löjligt låsta inom sina rollmönster. dem tar mot våld då orden ej räcker mot, samt detta existerar väldigt sällan liksom männens vokabulär skulle behärska hugga vid kvinnor liksom Lila samt Lenù.

Det kunde, till enstaka man inom publiken, kännas störande. dock okej, för tillfället existerar detta ju ej deras bakgrund såsom bör stå inom centrum.

Istället är kapabel jag ibland förlora den relaterade till känslor relationen mot detta vilket sker vid scenen idag då år samt händelserna rusar vidare inom en därför snabbt tempo.

Kanske handlar detta angående för att jag bara läst romansvitens inledande sektion. Mitt premiärsällskap, likt läst samtliga fyra romanerna, störs ej alls från dem ibland sålunda tvära hoppen ifrån enstaka scen mot nästa.

I publiken finns dessutom en överflöd från människor vilket läst samt förtrollats från Ferrantes ord, således egentligen existerar detta ingen förvåning för att samtliga entrébiljett köptes upp inom god tidsperiod före premiären.

De lär ej bli besvikna. angående man faktiskt önskar utföra detta nästan omöjliga, sköter Maja Rung samt Ruth Vega Fernandez angående för att utföra detta sålunda möjligt vilket detta bara går för att göra.

Efter vårens spelperiod tas Min fantastiska väninna upp vid nytt inom januari 2020. entrébiljett mot dem föreställningarna besitter nyligen släppts, samt existerar ännu ej slutsålda.