Vad var de fyra stånden under medeltiden
Frihetstidens ståndssamhälle
beneath 1700-talet omfattade detta svenska riket nuvarande landet, land i norden, svenska Pommern samt staden Wismar. land ägde tappat bort eller missat sitt stormaktsvälde. mot ytan plats detta kvar en stort rike dock folkmängden plats betydligt mindre än inom dem flesta andra europeiska länder. detta "egentliga Sverige" ägde nära frihetstidens start något beneath 1 ½ miljon invånare medan land i norden endast ägde cirka 300 000. Befolkningen ökade emellertid snabbt beneath dessa fredliga tider. nära den denna plats tidpunkten fanns landet en ståndssamhälle var dem olika samhällsgrupperna genom statliga privilegier samt bestämmelser skildes ifrån varandra. denna plats ger jag ett kortfattad info ifall dem fyra stånden såsom utgjordes från adel, präster, borgare samt bönder.
Adelsståndet
detta 'höglovliga ridderskapet samt adeln' bestod från endast 0,5 % från rikets befolkning. varenda introducerad ätts huvudman plats ett självskriven riksdagsman. Talman inom riksdagen fanns lantmarskalken likt valdes till varenda riksdag. Adeln ägde cirka 1200 riksdagsmän samt från dessa brukade cirka 400-500 artikel närvarande nära riksdagen. dem ägde då oftast fullmakt ifrån dem ätterna likt ej ägde sänt någon representant.
Liksom tidigare plats adeln beneath frihetstiden den härskande samhällsgruppen, samt adelsmännen ägde detta största inflytandet inom riksdagen. dem ägde prioritet mot officerstjänsterna samt ensamrätt mot samtliga högre ämbeten. Endast adelsmän ägde korrekt för att äga slott samt stora gårdar.
Ståndsgränserna blev dock mindre skarpa genom för att giftermål mellan adelsmän samt "ofrälse" kvinnor idag blev rätt – utan för att barnen på grund av den skull förlorade sitt adelskap. dem ofrälse fanns ej heller helt utestängda ifrån chansen för att nå dem högsta posterna inom samhället. kompetenta ofrälse militärer samt ämbetsmän adlades ofta då dem kom lite högre upp inom graderna, varefter dem kunde avancera vidare. kalenderår 1762 upphörde dock adlandet från ofrälse mot vidare samt dem blev därmed helt berövade chansen för att nå högre poster. Några från frihetstidens maximalt framstående adelsmän plats Carl Gustaf Tessin.
Prästeståndet
detta 'högvärdiga prästeståndet' spelade enstaka avgörande roll såsom riksdagsmän beneath frihetstiden, särskilt mot periodens slut. Prästeståndets storlek plats cirka 0,9 % från landets befolkning. Biskopar samt superintendenter plats självskrivna mot riksdagen samt utöver detta plats stiftens kyrkoherdar samt kaplaner valbara. Prästerna ägde cirka 50 riksdagsmän vilket därmed plats detta minsta antalet från dem fyra stånden. Talman inom riksdagen plats inom inledande grabb ärkebiskopen samt inom andra grabb någon ytterligare biskop.
Bönderna tog ofta starkt intryck från vad prästerskapet ägde på grund av perception, vilket plats ganska naturligt eftersom detta plats prästen man såg upp mot hemma inom socknen. Prästerna skötte angående socknens angelägenheter samt plats pedagog samt ibland även doktor.
vid identisk sätt vilket beneath 1600-talet övervakade prästerna beneath frihetstiden den evangelisk-lutherska renlärigheten. Inga andra än prästerna fick predika. flera från dem karoliner liksom vände igen ifrån fångenskap inom Ryssland plats gripna från den pietistiska väckelsen. dem fick korrekt flera anhängare samt grupper från pietister brukade samlas mot enskilda andaktsstunder vid söndagar alternativt vardagskvällar. dem läste inom bibeln, samtalade ifall bibelordet samt sjöng psalmer. Dessa möten kallades på grund av konventiklar samt blev i enlighet med team förbjuden genom konventikelplakatet 1726. Man skulle vandra inom kyrkan vid söndagarna samt husandakt skulle behållas tillsammans husfolken inom hemmet - andra kristna sammankomster därutöver ansågs existera farliga till renlärigheten. enstaka framstående kyrkoherde beneath frihetstiden plats Anders Chydenius.
Borgarståndet
Endast 'rätta' borgare kunde bli valda mot riksdagsmän. detta kunde artikel burskapsägande borgare, detta önskar yttra dem såsom ägde laglig riktig för att utöva arbete inom staden, samt magistratspersoner. Borgarståndet ägde drygt 80 riksdagsmän ifrån olika städer, beroende vid hur stora städerna plats. Talman inom riksdagen fanns ett från Stockholms borgmästare. detta "vällovliga borgarståndet", vilket dem kallades, skaffade sig ett framskjutande ställning inom frihetstidens samhälle. köp samt industri plats ju objekt på grund av regeringens särskilda nyfikenhet. Detta gynnade uppkomsten från ett förmögen samt självmedveten borgarklass. Skeppsbroadeln tävlade tillsammans högadeln inom fråga ifall påverkan samt anseende. Skeppsbroadeln plats enstaka samling särskilt framträdande handlare inom huvudstaden liksom bodde samt verkade längs den nuvarande Skeppsbron inom Gamla stan.
detta plats ej ständigt sålunda enkel för att efter textilier samt uppträdande skilja ett skeppsredare samt köpman ifrån enstaka greve. Giftermål mellan adelsmän samt rika köpmansdöttrar blev även allt vanligare.
Några avgörande köpmän beneath frihetstiden plats Thomas Plomgren inom huvudstaden likt hattarna ägde en starkt stöd ifrån, samt Niclas Sahlgren inom götet likt fanns direktör på grund av Ostindiska kompaniet. Hantverkarna utgjorde dock borgerskapets stora massa. dem plats småföretagare tillsammans med några ett fåtal anställda samt levde ungefär liksom allmogen.
en därför kallat medelstånd (senare medelklass) började framträda beneath frihetstiden. mot detta stånd räknades samtliga ofrälse ståndspersoner detta önskar yttra samtliga likt gick klädda inom peruk samt använde rock från kläde. detta plats ofrälse (ej adliga) officerare samt ämbetsmän, brukspatroner, godsägare, advokater, medicinsk expert, pedagog tillsammans flera. Dessa hörde ej hemma inom något från dem fyra stånden samt fanns alltså ej representerade inom den svenska riksdagen. dem kom därför småningom för att ta ledningen inom angreppen mot ståndssamhället.
Bondeståndet
detta 'hedervärda bondeståndet' plats detta minimalt ansedda inom frihetstidens riksdag. dem ifrån bondesamhället likt valdes mot riksdagsman plats oftast någon skatte- alternativt kronobonde samt från dessa valdes den maximalt ansedda ut vilket kunde artikel enstaka rusthållare, storbonde alternativt enstaka nämndeman. Bönderna ägde cirka 150 representanter inom riksdagen. ingen given talman fanns utan denne brukade väljas då riksdagen samlades. Bönderna ute inom bygderna plats missnöjda tillsammans riksdagen. 'Vad var avhandlas får oss ej känna till, vad var beslutas får oss ej njuta' sa bönderna. Något större nyfikenhet till bondenäringen visade ej dem styrande, trots för att mer än ¾ från landets befolkning levde från jordbruket. Viktigt blev dock beslutet ifall storskifte likt kom 1757. Några från frihetstidens maximalt kända bönder plats Josef Hansson samt Olof Håkansson.
beneath dem fyra stånden fanns gesäller, industriarbetare, torpare, backstugusittare, tjänstehjon samt daglönare från olika stöt, den sålunda kallade arbetarklassen. Dessa grupper saknade varenda medborgerliga rättigheter. Den likt ej ägde fast jobb saknade laga försvar samt kunde dömas mot tvångsarbete alternativt bli uttagen mot soldattjänst.
Källor
Böcker:
• bakgrund på grund av grundskolan årskurs 4-6 (Norstedts)
• Sveriges bakgrund, koncentrerad uppslagsbok (Prisma)
• Svenska krönikan, vår kulturhistoria (Forum)
Mer historia
Inlagd 2006-11-25 | Uppdaterad 2020-10-30