Vad räknas som hög konduktivitet i sjöar

Salter är kemiska föreningar såsom består från positivt laddade katjoner samt negativt laddade anjoner när dem är lösta inom dricksvatten. dem lösta jonerna kunna leda elektrisk ström inom vattnet. Vattnets konduktivitet (elektriska ledningsförmåga) ger en sammantaget mått på vattnets innehåll från lösta ämnen (joner), dock detta bör observeras för att olika joner är olika verksamma för att leda elektricitet. Konduktivitet anges inom enheten milliSiemens per meter (mS/m) alternativt inom enheten mikroSiemens per centimeter (µS/cm).

En ökning från vattnets konduktivitet förmå visa inträngning från havsvatten alternativt ytterligare påverkan från vätska tillsammans med sämre standard. Vattnets konduktivitet är lätt för att mäta inom fält, samt förmå därmed användas för för att enkelt undersöka angående enstaka alternativt flera brunnar alternativt andra provtagningsplatser besitter kraftigt förhöjda halter från klorid alternativt andra salter.

Kartorna visar ett generaliserad foto från grundvattenkvaliteten. inom stora delar från land är detta ont angående uppgifter, vilket ger större osäkerheter inom kartbilden. Detta indikeras på kartan tillsammans med svagare färg. Områden såsom ligger inom tre kilometer från närmaste provtagningspunkt är markerade tillsammans med starkare färg.

Läs mer på sidan vad visar kartorna?

Grundvattnets konduktivitet– procentuell fördelning från uppmätta värden inom varenda kartklassområde

I tabellen framträda för varenda klass (färg på kartan) vilka värden inom brunnsvattnet såsom kunna förväntas. För klassen mindre än 25 mS/m (grå samt blå områden på kartan) förmå exempelvis noteras för att 82,0 andel från analyserna från grundvatten inom mark äger konduktivitetsvärden beneath 25 mS/m.

Konduktivitet	Grundvatten inom jord						Grundvatten inom berg
	Uppmätta värden, mS/m					Antal analyser	Uppmätta värden, mS/m					Antal analyser
	< 25	25–50	50–75	75–150	≥ 150		< 25	25–50	50–75	75–150	≥ 150
Kartklass	%						%
< 25	82,0	15,2	2,0	0,6	0,2	13 294	69,4	27,0	2,1	0,9	0,6		7 286
25–50	39,8	40,6	15,1	3,9	0,6	6 764	22,1	55,5	15,3	5,3	1,8		19 060
50–75	10,8	28,0	42,2	17,6	1,5	3 252	6,1	38,9	35,0	15,8	4,1		13 610
75–150	8,8	16,8	38,2	30,8	5,4	856	6,1	27,2	35,3	22,7	8,7		5 531
≥ 150	26,9	8,7	14,4	16,3	33,7	104	10,3	26,7	26,7	21,3	14,9		797
Alla	57,9	24,0	12,4	5,0	0,8	24 270	22,7	42,2	21,6	10,1	3,4		46 284

Visa merVisa mindre

Bakgrundshalter

Konduktiviteten är en mått på den totala mängden lösta joner inom grundvattnet. Konduktiviteten är hög inom områden tillsammans med lättvittrade jordlager alternativt berggrund. Konduktiviteten kunna även artikel hög inom områden vilket påverkas från havsvatten, antingen genom för att området tidigare legat beneath ocean alternativt nära grundvattenuttag inom nära anslutning mot havet. Den är ofta hög inom områden tillsammans sedimentär berggrund, eftersom dem sedimentära bergarterna ofta är lättvittrade samt dessutom förmå innehålla kvarlevor från havssalter. Den elektriska konduktiviteten kunna även artikel hög inom urbergsområden där jordlagren innehåller sedimentärt ämne, mot modell inom svensk region. inom områden tillsammans med svårvittrad berggrund likt ej äger legat beneath havet efter senaste istiden är annars konduktiviteten oftast låg. eftersom konduktiviteten ökar när joner frigörs nära vittring, så är den ofta högre inom djupare grundvatten än inom grunda grundvatten. Även förekomst från saltpåverkat grundvatten ökar allmänt tillsammans djupet, vilket leder mot högre konduktivitet.

Påverkanskällor

Även ifall konduktiviteten naturligt är hög inom vissa grundvatten, är detta vanligt för att konduktiviteten ökar nära uttag från grundvatten inom brunnar likt är för djupa inom förhållande mot sötvattenmagasinets mäktighet. nära brunnsborrning är detta många viktigt för att brunnsborraren beneath borrningen löpande mäter konduktiviteten, alternativt kloridhalten, för för att granska salthalten inom grundvattnet. Mätresultaten bör föras in inom på brunnsprotokollet [1].

Vanligtvis är bergborrade brunnar påverkade från relikt havssalt snarare än från direkt havsvatteninträngning. Inträngning från nutida havsvatten förekommer främst nära stora grundvattenuttag ur sand- samt grusakviferer alternativt ur porösa sedimentära bergarter inom direktkontakt tillsammans havsvatten, samt inom bergborrade brunnar många nära strandkanten.

Vägsalt, lakvatten från deponier samt avlopp kunna varenda ge en markant tillskott mot konduktiviteten inom grundvattnet.

Bedömning från tillstånd

För konduktivitet besitter grundvattnets tillstånd delats in inom fem klasser. För för att få enstaka bättre rapportering från jonfattiga en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig äger emellertid tillståndsklass 1 delats. Grundvattnets innehåll från joner medför för att vattnet naturligt äger enstaka viss konduktivitet. När vattnet passerar genom marklager samt berggrund tillförs lösta joner liksom exempelvis HCO₃ (alkalinitet) samt kalcium, successivt från vittringsprocesser. Djupt grundvatten besitter inom allmänhet längre uppehållstid än ytligt grundvatten, samt allmänt ökar därför konduktiviteten tillsammans med djupet samt bergborrade brunnar besitter inom allmänhet högre konduktivitet än brunnar inom jordlagren. inom områden tillsammans med lättvittrade jord- samt bergarter, detta önskar säga främst områden tillsammans med innehåll från kalk, är konduktiviteten högre än inom områden tillsammans mer svårvittrade jord- samt bergarter. detta är ganska vanligt för att dricksvatten inom sedimentära berggrundsområden äger konduktivitetsvärden inom klass 5 (över 150 mS/m). inom områden tillsammans relikt saltvatten alternativt nära intrusion från havsvatten är konduktiviteten också förhöjd. inom havsnära lägen på västkusten kunna även depositionen från luftburet krydda ge förhöjd konduktivitet inom grundvattnet.

Klass	Tillstånd	Konduktivitet (mS/m)	Kommentar
1a	Mycket låg konduktivitet	< 10	Vanligt inom källor samt brunnar inom mark inom områden tillsammans svårvittrade berg- samt jordarter. inom ytvatten, t.ex. sjöar, är konduktiviteten vanligen låg alternativt många låg.
1b	Låg konduktivitet	10–25
2	Måttlig konduktivitet	25–50	Vanligt inom brunnar inom såväl mark vilket berg.
3	Relativt hög konduktivitet	50–75	Vanligt inom bergborrade brunnar.
4	Hög konduktivitet	75–100	Relativt vanligt inom bergborrade brunnar.
5	Mycket hög konduktivitet	≥ 150	Generellt tröskelvärde inom grundvattenförekomster är 150 mS/m.

Grundvattnets konduktivitet – indelning efter provtagningsplats samt fördelning inom procent

Klass		1a	1b	2	3	4	5
Konduktivitet (mS/m)		< 10	10–25	25–50	50–75	75–150	≥ 150
Konduktivitet (µS/cm)		< 100	100–250	250–500	500–750	750–1500	≥ 1500
	Antal				%
Större vattentäkt inom jord	2 122	18,7	39,4	26	12,4	3,3	0,2
Enskild brunn inom jord	23 877	16,2	39,1	25,5	13	5,4	0,8
Källa inom jord	2 541	47	31,8	13,1	5,9	1,8	0,4
Rör inom jord	272	37,1	23,9	26,1	8,5	2,9	1,5
Större vattentäkt inom berg	1 105	4,8	32	36,7	18,2	8	0,3
Enskild brunn inom berg	50 968	2,3	20,1	42,4	21,7	10,2	3,3
Provpunkter – jord	28 856	19,3	38,3	24,4	12,3	4,9	0,7
Provpunkter – berg	52 074	2,4	20,3	42,2	21,7	10,2	3,3
Alla provpunkter	84 463	8,3	26,7	35,8	18,4	8,4	2,4

Resultatet baseras på uppgifter inom SGU:s databaser 2023.

Konduktivitet inom dricksvatten

I Livsmedelsverkets föreskrifter angående vatten (LIVSFS 2022:12) anges för allmän vattenförsörjning för att konduktivitet är ett indikatorparameter tillsammans gränsvärdet 2 500 µS/cm (mätt nära 20°C, tidigare angivet såsom 250 mS/m). Gränsvärdet är satt från mekanisk synpunkt – vattnet bör ej artikel våldsamt samt leda mot korrosion.

För enskild vattenförsörjning anger Livsmedelsverket ej något riktvärde [2], [3].

Påverkan på ytvatten

Större förändringar inom ytvattnets konduktivitet, såväl ökningar vilket minskningar, kunna visa påverkan på ytvattenlevande organismer eftersom konduktiviteten avspeglar salthalten. Påverkan beror på vilka ämnen likt äger gett den förändrade konduktiviteten, exempelvis förmå pH-minskningar inom jonfattiga dricksvatten ge starkt förhöjda konduktivitetsvärden eftersom vätejonen många effektivt leder elektrisk ström.

Eftersom grundvatten normalt är betydligt jonstarkare än ytvatten är kapabel mätning från konduktiviteten längs en vattendrag ibland användas för för att känna igen punkter där djupare grundvatten strömmar ut mot ytvattendraget.

Mätning från konduktivitet

Det är lätt för att inom fält mäta konduktiviteten genom för att använda enstaka konduktivitetsmätare. Konduktiviteten är emellertid starkt beroende på vattnets temperatur samt ökar cirka två andel nära ett temperaturökning på 1 °C. nära mätning på laboratorium anges ofta för att konduktivitetsmätningen gäller nära 25 °C. inom fält är grundvattentemperaturen vanligtvis betydligt lägre, vilket behöver beaktas.

Många konduktivitetsmätare äger enstaka inbyggd temperaturkompensation, dock annars bör vattentemperaturen nära mättillfället antecknas. detta är också viktigt för att mätaren besitter en lämpligt mätområde för dem dricksvatten likt bör analyseras. enstaka sektion mätare är avsedda för många jonstarka dricksvatten (exempelvis havsvatten) samt ger för dålig noggrannhet inom grundvatten. andra mätare äger en alltför lågt mätområde för för att behärska mäta grundvatten tillsammans med lite högre konduktivitet. enstaka sektion mätare är kapabel mäta inom flera olika mätområden, detta är då viktigt för att hålla reda på vilket mätområde såsom använts nära mätningen. Konduktivitetsmätare anger ofta resultatet inom µS/cm (10 µS/cm = 1 mS/m).

I land besitter enheten mS/m inom flera decennier använts för vatten. inom Livsmedelsverkets nya dricksvattenföreskrifter (LIVSFS 2022:12) används inom stället µS/cm, vilket förmå anlända för att förändra hur laboratorier redovisar analysresultat.

Olika joner är olika verksamma vad gäller för att leda elektrisk ström samt ger därför olika stort bidrag mot konduktiviteten. inom tabellen anges ungefärliga värden på olika joners konduktivitet inom (mycket jonsvaga) vatten.

Konduktivitet: mS/m nära 25 °C
Jon	per mekv/l	per mg/l
Natrium	5,01	0,218
Magnesium	5,30	0,436
Kalcium	5,95	0,297
Kalium	7,35	0,188
Ammonium	7,35	0,408
Väte	34,97
Vätekarbonat	4,45	0,073
Fluorid	5,54	0,292
Nitrat	7,14	0,115
Klorid	7,63	0,215
Sulfat	8,00	0,167

En summering från dem olika jonernas bidrag mot konduktiviteten ger en ungefärligt värde på konduktiviteten, likt vanligtvis är högre än detta uppmätta. Detta beror bland annat på för att ingen hänsyn tas mot förekomst från jonpar samt andra komplex. Den beräknade konduktiviteten kunna justeras ner tillsammans med hjälp från nedanstående formel [4].

Korrigerad konduktivitet = K_korr

K_korr = f × K_beräknad där

f = 0,98 för K_beräknad ≤ 15

f = 0,95 för 15 < K_beräknad ≤ 30

f = 0,92 för K_beräknad > 30

Beräkningen kommer från Undersökningstyp: Övervakning från grundvattenkvalitet [4].

Tröskelvärde samt vända-trend-värde för grundvattenförekomster

Konduktivitet ingår inom tröskelvärdeslistan inom tabell 1 inom bilaga 3 mot SGU:s föreskrifter angående kartläggning, riskbedömning samt statusklassificering, tillsammans med detta generella tröskelvärdet 150 mS/m (SGU–FS 2023:1). Parametrar vilket ingår inom listan utgör underlag för beslut angående miljökvalitetsnormer för kemisk grundvattenstatus. När vattenmyndigheterna fastställer en tröskelvärde för enstaka parameter inom enstaka grundvattenförekomst görs detta utifrån anvisningar inom SGU:s föreskrifter. Lokala tröskelvärden sätts nära behov, exempelvis när naturliga bakgrundshalter är högre än föreskrifternas generella tröskelvärde, alternativt angående känsliga grundvattenberoende ekosystem motiverar en lägre tröskelvärde. Vända trend-värdet beslutas för förekomster såsom riskerar otillfredsställande ställning eller tillstånd samt är direkt kopplat mot åtgärdsbehovet. Vända trend-värdet är den koncentration från en förorenande ämne nära vilken åtgärder senast bör sättas in för för att grundvattenförekomsten bör behålla god status.

SGU:s föreskrifter angående kartläggning, riskbedömning samt kategorisering från ställning eller tillstånd (SGU–FS 2023:1)