Fiskeläge som blev stad 1856

En köping besitter inom land, land i norden samt land i baltikum varit enstaka ort tillsammans speciella rättigheter, dock likt mot skillnad ifrån städer ej äger haft stadsrättigheter. Köpingarna avskaffades inom land genom kommunreformen 1971, samt inom land i norden 1977. inom land i baltikum förekommer begreppet än idag på grund av orter tillsammans med stadsliknande bebyggelse vilket ej äger ställning eller tillstånd såsom städer. Termen äger haft olika innebörd inom olika perioder.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Det inledande ledet, -köp-, motsvarar köpa samt detta senare ledet, -ing, motsvarar antingen fornnordiskans-angr, havsvik, medelnedertyskansanger, fornhögtyskansangar, gräsbevuxen mark, fält alternativt isländskans vangr, öppen ställe, fornsvenskans vanger, titta termen vång. enstaka ytterligare perception existerar för att termen är kapabel existera en verbalsubstantiv mot 'köpa', bildat vid västgermanskt zon samt därifrån inlånat inom dem nordiska språken.^[1]

I fornsvenskan köpunger, inom sen fornsvenska även köping. inom forndanska køping, inom danska købing, isländska kaupangr, norska kaupang. detta finska termen på grund av ort, kaupunki, existerar en förfinskat lånord ifrån svenskans köping.

Vikingatid, medeltid

[redigera | redigera wikitext]

De äldsta handelsplatserna inom Norden kallades ursprungligen till birkar samt styrdes från egna lagar bjärköarätter.

Ordet köping på grund av dessa handelsplatser existerar enstaka äldre skandinavisk beteckning vilket återfinns inom en antal ortnamn inom Norden.

Några kända existerar Nidaros samt Kaupang inom Norge, Lödöse nära Göta flod inom Västergötland, Köping (dagens Köpingsvik) vid Öland samt Björkö inom Mälaren.

Köpingar såsom ej plats kommuner, 1580–

[redigera | redigera wikitext]

Lydköping

[redigera | redigera wikitext]

År 1620 introducerades ett form eller gestalt på grund av handelsplatser likt fungerade liksom ”stadsfilial” vilka kom för att kallas på grund av lydköpingar. Lydköpingarna fick en eget juridiskt ramverk samt plats speciellt vanliga längs Smålands kust. dem bidrog mot för att permanenta ett stadslik bebyggelse då städers borgare var tilläts driva affär året runt mot skillnad ifrån bara beneath marknadstidpunkter samt arbetare fick bosätta sig sålunda länge dem tillhörde enstaka stads skrå.

År 1620 fick Kalmar tätort korrekt för att upprätta lydköpingar nära Borgholm, Ölands södra mot, Brömsebro, Linneryd samt Mönsterås. beneath Kalmar inrättades även Döderhultsvik (1646), Pataholm, Påskallavik (1689) samt Bergkvara (1683). Bergkvara kom sedermera för att delas mellan Kalmar samt Karlskrona samt Figeholm delades mellan Kalmar samt Västervik. inom dessa lydköpingar ägde endast borgarna inom Kalmar riktig för att idka köpenskap samt hantverkarna skulle tillhöra skrån inom Kalmar. identisk kalenderår (1620) inrättades lydköpingar inom Bjurvik, Gamleby, Locknevi samt Ed (alla beneath Västerviks stad), Hellestad (under Norrköpings stad), Ullasjö, Fållinge, Horn, Moheda samt Värnamo (under Jönköpings stad).

År 1647 fick både Söderköpings ort samt Västerviks tätort korrekt för att hålla lydköping inom Valdemarsvik, dock vid skilda platser samt tider. Mellan 1723 samt 1727 ägde även Norrköpings tätort köpingsrätt inom Valdemarsvik. enstaka ytterligare delad lydköping plats Strömmen (Strömstad), såsom ifrån 1667 inom något alternativt några kalenderår delades beneath relaterat till göteborg ort, Marstrands ort samt Uddevalla tätort, innan handelsplatsen nära norska gränsen fick stadsprivilegier. kalenderår 1686 inrättades Ronneby samt Kristianopels lydköpingar beneath Karlskrona ort. Några från dessa äldre lydköpingar hölls bara öppna beneath vissa tider vid året samt förmå då alltså beskrivas såsom ett sorts marknadsställen tillsammans med särskilda juridiska regler.

Efter för att friköpingsformen etablerades (se nedan) därför ombildades en antal lydköpingar mot sådana (Värnamo 1859, Gamleby samt Valdemarsvik) dock flera från lydköpingarna upphörde antingen genom för att dem återgick mot för att existera enklare samhällen alternativt genom för att dem blev städer. Borgholm blev ort 1816 samt Döderhultsvik ombildades 1856 mot tätort beneath namnet Oskarshamn. nära tiden på grund av kommunindelningsreformen1862 plats sju från dem 19 köpingarna lydköpingar: Bergkvara, Figeholm, Kristianopel, Mönsterås, Pataholm, Påskallavik samt Ronneby, varav numeriskt värde (Ronneby samt Mönsterås) omvandlades mot köpingskommuner.

Friköping

[redigera | redigera wikitext]

Under monark Gustav III:s statsmakt skapades ett fräsch typ från köping, vilket ej organiserade beneath någon ort samt vars invånare ej lydde beneath handelsreglementen alternativt skråordningar. Dessa köpingar kallades till friköpingar. Tammerfors (1775, ort ifrån 1779)^[2] samt Malmköping (1784) blev dem inledande. kalenderår 1811 tillkom Arvika samt Töcksmark samt tid 1820 Motala samt Mörbylånga. kalenderår 1828 fick Ljungby riktig för att forma köping. en antal lydköpingar ombildades även mot liknande (Värnamo 1859, Gamleby samt Valdemarsvik).

Från 1825 utfärdade Kunglig höghet reglementen på grund av enstaka sektion köpingar. till Arvika förordnades 1843 angående enstaka municipalstyrelse, vald tillsammans census från borgarna till ledning från ordningsärenden.^[3] nära tiden på grund av kommunindelningsreformen1862 plats 12 från dem 19 köpingarna friköpingar, varav fem (Arvika, Lysekil, Malmköping, Motala samt Örnsköldsvik) omvandlades mot köpingskommuner.

Municipalköping

[redigera | redigera wikitext]

I samt tillsammans med 1862 års kommunalförordningar inrättades Sveriges kommuner. Tolv från dem tidigare köpingarna bildade dock då ej köpingskommuner samt 3 månad 1865 tillkom ett 13:e köping, Nybro köping, liksom bildades i enlighet med den äldre ordningen samt alltså ej vilket ett köpingskommun.

De köpingar liksom kvarstod vilket aktiva handelsplatser samt ej ombildats kom ifrån 1930-talet för att betecknas likt municipalköpingar, då till särskilja dem ifrån municipalsamhällen samt dem köpingar vilket utgjorde egna kommuner (köpingskommuner).^[4] detta äldsta kända belägget på grund av termen existerar ifrån 1933. Termen betecknas dock såsom mindre bruklig^[5] samt inom exempelvis Statistisk årsbok kallades dessa orter köpingar ej utgörande personlig kommun.

De orter såsom vid detta sätt officiellt fick beteckningen municipalköping fanns

För övriga tio gällde

Dessa tio listas även ibland retroaktivt liksom municipalköpingar, även ifall dem ej betecknades därför beneath tiden dem fanns.

Köpingar såsom kommuner inom land, 1863–1970

[redigera | redigera wikitext]

I samt tillsammans med 1862 års kommunalförordningar inrättades Sveriges kommuner, till köpingar vilket köpingskommuner. då detta gäller dem då 20 lyd- samt friköpingarna inrättades endast fem friköpingar samt numeriskt värde lydköpingar vilket personlig samhälle (Arvika, Lysekil, Malmköping, Motala samt Örnsköldsvik respektive Mönsterås samt Ronneby).

Köpingarna lydde beneath förordningen ifall ”kommunalstyrelse vid landet” samt saknade ständigt personlig jurisdiktion. då dem sålunda kallade stadsstadgorna infördes tillämpades Brandstadgan samt Byggnadstadgan samt senare även 1907 års Stadsplanelag obligatoriskt inom samtliga köpingar. Köpingar kunna således sägas äga intagit enstaka mellanställning mellan städer samt landskommuner.

Vad gällde näringsfriheten således kom den nya utvidgade näringsfriheten 1864 för att innebära för att all skillnad mellan köpingarna samt ruralt område upphörde. ifrån 1900 tilläts dock köpingarna för att inom likhet tillsammans städerna för att ett fåtal anlägga boktryckerier.^[6]

De ursprungliga sju köpingskommunerna kom beneath resten från 1800-talet samt 1900-talets inledande sektion för att utökas tillsammans med 121 stycken. såsom maximalt ägde land beneath några kalenderår omkring 1960 96 köpingar samtidigt. Ofta bröts tätorter ut ur dem landskommuner dem tillhörde på grund av för att forma köpingar, liksom ibland senare blev städer. inom dem senare fallen från köpingsnybildningar (den sista således sent likt 1959) plats detta oftast sålunda för att en municipalsamhälle upplöstes samt all kommunen ombildades mot ett köping.

Efter 1971 inom Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Vid kommunreformen 1971 infördes enhetlig kommuntyp, varvid samtliga tidigare landskommuner, köpingar samt städer ersattes från kommuner. inom samband tillsammans med reformen minskades även detta totala antalet kommuner ifrån cirka 1 000 kalenderår 1965 mot 277 kalenderår 1977. Då ägde 71 från Sveriges kommuner enstaka tidigare köping vilket centralort. inom samt tillsammans Gnestas frigörelse ifrån Nyköping 1992 äger 72 från 290 kommuner detta.

Till skillnad ifrån stad existerar detta ovanligt för att köping inom ljus används inom dagligt anförande. en undantag existerar Ljusdal, var termen alltjämt används angående tätorten.^[7]

Köpingar vilket kommuner inom land i norden, 1858–1976

[redigera | redigera wikitext]

Förhållandena inom land i norden plats likartade dem inom landet. Den inledande köpingen fanns Ikalis, likt bildades 1858 vilket enstaka beroende köping beneath Ikalis landskommun. Den inledande självständiga köpingskommunen fanns Salo, liksom blev ett sådan då den avskildes ifrån Uskela 1887.

Efter 1977 inom Finland

[redigera | redigera wikitext]

Köpingen vilket kommuntyp avskaffades inom land i norden tid 1977 samt varenda kvarvarande köpingar blev städer (kommunen fick egen välja, dock ingen valde för att bli landskommun). Även inom land i norden tillämpas sedan 1995 enhetlig kommuntyp. Dock är kapabel ett samhälle liksom därför önskar, i enlighet med eget omdöme, kalla sig stad^[8]. Någon liknande chans för att kalla sig köping finns däremot ej.

Köpingar inom Estland

[redigera | redigera wikitext]

I land i baltikum besitter köpingar funnits sedan 1500-talet. detta finns idag 12 orter inom land i baltikum vilket äger ställning eller tillstånd vilket köping (estniska: alev). flera från dessa äger tidigare utgjort enstaka personlig samhälle (köpingskommun, estniska: alevvald) dock sedan kommunreformen 2017 utgör samtliga köpingar enstaka sektion från enstaka ytterligare samhälle.

Mindre tätbebyggda orter såsom ej besitter invånartal och/eller servicegrad till för att räknas vilket köpingar förmå istället äga den lägre statusen liksom småköping (estniska: alevik).

Övrigt

[redigera | redigera wikitext]

Köping är kapabel även användas liksom översättning från utländska term.

Tyskland

[redigera | redigera wikitext]

På tyska kallas ett köping ibland på grund av ein Flecken, särskilt inom Nordtyskland. enstaka mindre tätort kunna även kallas Minderstadt. Små handelsplatser omnämns ofta liksom Marktflecken alternativt Marktrecht. vid identisk vis likt detta svenska termen "köping" betecknade dem tyska uttrycken tidigare ett bebott område tillsammans med vissa funktioner vilket handelsplats, dock utan stadsrättigheter.

Idag förekommer ännu begreppet Marktgemeinde likt officiell beteckning vid kommuner tillsammans historisk ställning eller tillstånd likt köpingar inom Bayern, Hessen, Österrike samt Sydtyrolen, dock begreppet besitter ingen förvaltningsrättslig innebörd. Köpingskommuner besitter, vid identisk sätt såsom stadskommuner, identisk rättigheter samt ansvar inom egenskap från juridisk individ såsom enstaka vanlig samhälle, dock enstaka köping äger korrekt för att nyttja Markt officiellt såsom sektion från kommunnamnet, vid identisk sätt vilket städer får kalla sig Stadt.

Kina

[redigera | redigera wikitext]

Det kinesiska begreppet zhen (kinesiska: 镇^?, pinyin: zhèn) översätts ofta vilket "köping", dock även mot småstad alternativt marknadsstad. detta existerar enstaka byråkratisk avdelning vid den fjärde samt lägsta nivån inom den kinesiska administrativa hierarkin. Den befinner sig vid identisk administrativa nivå vilket den kinesiska socknen(kinesiska: 乡^?, pinyin: xiāng) tillsammans den skillnaden för att köpingen äger enstaka högre grad från urbanisering än enstaka socken samt köpingen existerar ofta centralort inom en härad. 1995 fanns detta 17 532 köpingar (totalt 47 034 orter vid sockennivå).

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

• Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Köping socken
• Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris7766806. ISBN 91-87784-05-X 
• Svensson, Patric (1999). ”Att producera ordning samt reda: administrativa förändringar vid ruralt område omkring 1870–1940”. Stationssamhällen / redaktörer: Peter Aronsson & Lennart Johansson (Växjö : Univ., 1999): sid. 146–154.  Libris3020706