Hur formuleras det sedvanliga beviskravet i tvistemål

Inledning

Tingsrätten hanterar olika typer från syfte samt ärenden. enstaka vanligt förekommande sorts syfte existerar dispositiva civilrätt. Dispositiva civilrätt existerar sådana civilrätt var parterna tillsammans med rättslig verkan kunna komma överens (ingå förlikning) ifall detta såsom målet handlar angående. Målen rör inom regel – vid en alternativt annat sätt – tvister angående valuta (krav vid betalning). Såväl företag såsom privatpersoner förmå existera parter inom en dispositivt tvistemål.

Denna ord handlar angående bevisbörda samt beviskrav inom dispositiva tvistemål.

Varför måste någon äga bevisbördan?

I dispositiva civilrätt tillämpas civilrättsliga regler, exempelvis bestämmelserna inom köplagen, skuldebrevslagen alternativt konsumentjänstlagen. Rättsreglerna bör tillämpas tillsammans med utgångspunkt ifrån vilket likt besitter skett inom verkligheten, detta önskar yttra utifrån för att sakförhållandena äger sett ut vid en visst sätt. Man kunna yttra för att rättsreglerna förutsätter för att dem faktiska förhållandena existerar utredda. Ofta existerar detta inga större oro för att tillämpa rättsregler vid klarlagda sakförhållanden (även ifall detta självklart förmå inträffa för att domstolen även behöver testa oklara rättsfrågor).

Problemet existerar dock för att detta allt vilket oftast existerar osäkert hur detta förhåller sig tillsammans med dem faktiska förhållandena. detta vanligaste skälet mot detta existerar för att parterna inom enstaka rättegång äger helt alternativt delvis olika uppfattningar (är oense) ifall vilket likt besitter skett dem emellan. inom dispositiva civilrätt existerar detta vanligen därför för att parternas beskrivningar från vad liksom äger utspelat sig skiljer sig åt vid inom vart fall någon huvud punkt tillsammans koppling mot detta aktuella rättsförhållandet. möjligen kunna ingen från parterna lägga fram sådan bevisning såsom utför för att domstolen blir övertygad ifall för att den en alternativt andra uppfattningen existerar sann. Detta existerar relativt vanligt förekommande. inom ett sådan situation måste domstolen ändå behärska att fatta beslut eller bestämma något tvisten. detta existerar ej en alternativ på grund av domstolen för att avfärda tvisten tillsammans beskedet för att detta existerar oklart vad liksom äger hänt samt tacka nej mot för att döma. detta existerar inom stället denna plats såsom tillämpning från principer ifall bevisbörda kommer in inom bilden.  

Det existerar många vanligt förekommande för att parter förlorar dispositiva civilrätt mot resultat från för att dem ej äger lyckats uppfylla den bevisbörda likt äger placerats vid dem. från den anledningen existerar detta, ej minimalt på grund av den likt möjligen funderar vid för att inleda enstaka domstolsprocess, självklart viktigt för att uppleva mot vad detta innebär för att äga bevisbördan.

Vad innebär detta för att äga bevisbördan?

Placeringen från bevisbördan anger vem från parterna såsom existerar ansvarig för att lägga fram tillräcklig bevisning på grund av för att enstaka viss inom målet intressant omständighet (sakförhållande) föreligger. Bevisbördan anger samtidigt för att identisk part får bära nackdelen från för att omständigheten möjligen ej bevisas. Någon från parterna får alltså bördan för att bevisa enstaka viss omständighet (till modell för att påstått avtal besitter ingåtts) till för att den bör behärska beaktas från domstolen. Misslyckas den ålagda parten tillsammans med detta utgår domstolen ifrån för att verkligheten motsvarar detta motsatta förhållandet (det önskar yttra för att påstått avtal ej besitter ingåtts).

Bevisbörderegler tillämpas endast vid faktiska förhållanden likt existerar från omedelbar innebörd på grund av domstolens prövning från målets utgång (detta brukar kallas på grund av rättsfakta). detta existerar beträffande liknande viktiga samt till målet centrala omständigheter likt detta ej finns något utrymme till domstolen för att uppleva osäkerhet inom fråga ifall hur verkligheten ser ut. inom fråga angående rättsfakta förmå man yttra för att verkligheten ständigt måste artikel mörk alternativt ljus. Antingen föreligger rättsfaktumet alternativt därför föreligger detta inte.

Faktiska förhållanden vilket ej besitter enstaka omedelbar innebörd till domstolens prövning från målets utgång förekommer självklart även inom massiv utsträckning. liknande förhållanden alternativt omständigheter tar sikte vid för att visa för att en rättsfaktum föreligger samt brukar därför betecknas vilket bevisfakta. då detta gäller liknande förhållanden alternativt omständigheter tillämpas, såsom framgick från vad såsom angavs ovan, ej några bevisbörderegler. Skälet mot detta existerar för att detta, då detta gäller bevisfakta, ej finns identisk behov från för att producera säkerhet angående hur verkligheten ser ut. samt detta besitter inom sin tur för att utföra just tillsammans med för att bevisfakta ej besitter någon omedelbar innebörd på grund av angående ett rättsregel bör tillämpas. Självklart existerar detta dock således för att även bevisfakta bör bevisvärderas från domstolen. Denna värdering kunna dock ej leda till inom annat än en konstaterande från för att detta föreligger ett viss sannolikhet till för att den aktuella omständigheten bevisar en rättsfaktum (eller möjligen något annat förhållande inom en tidigare led angående detta existerar fråga angående ett beviskedja). detta existerar alltså, mot skillnad ifrån då detta gäller rättsfakta, ej fråga ifall för att anlända fram mot en svart/vitt utfall.  

Ett rekvisit inom enstaka rättsregel är kapabel kräva för att flera faktiska omständigheter existerar alternativt ej existerar till handen. detta förmå även artikel därför för att flera olika rättsregler existerar aktuella inom en dispositivt civilrätt. inom princip finns detta inom sådana fall enstaka bevisbörda inom förhållande mot varenda enskilt rättsfaktum inom målet. inom dem flesta dispositiva civilrätt förekommer även regelmässigt en antal olika rättsfakta, även ifall vissa från dessa alternativt flera är kapabel existera ostridiga mellan parterna (och då ej behöver bevisas). detta förmå alltså förhålla sig således för att båda parter åläggs bevisbörda inom identisk dispositiva civilrätt (dock självklart inte någonsin beträffande identisk rättsfaktum) samt alltså blir bevisskyldiga till olika faktiska förhållanden från omedelbar innebörd till domstolens prövning.

Beviskrav

Beviskravet är kapabel sägas precisera bevisbördans innebörd. detta anger hur kraftfull bevisning liksom parten måste lägga fram på grund av för att bevisbördan bör anses äga fullgjorts. för att ett part äger bevisbördan till en rättsfaktums existens alternativt icke-existens innebär därmed för att parten måste prestera bevisning vilket tillsammans med enstaka viss grad från sannolikhet talar till alternativt emot omständighetens existens. Lyckas ej parten tillsammans med detta bör domstolen alltså utgå ifrån för att detta förhåller sig vid motsatt sätt. tillsammans vilken sannolikhetsgrad såsom ett omständighet bör bevisas till för att bevisbördan bör anses fullgjord varierar beroende vid omständigheterna. detta normala samt även vanligaste beviskravet inom dispositiva civilrätt existerar emellertid för att den aktuella omständigheten/det aktuella förhållandet bör artikel ”styrkt”. Detta existerar en ganska högt beviskrav (det önskar yttra enstaka upphöjd grad från sannolikhet), även ifall detta mot modell existerar lägre än beviskravet inom brottmål vilket brukar formuleras såsom för att detta bör artikel ”ställt utom rimligt tvivel” för att enstaka viss omständighet/ett visst förhållande föreligger. inom sammanhanget bör påpekas för att detta ofta existerar sålunda för att även den såsom ej äger bevisbördan lägger fram bevisning (så kallad motbevisning) på grund av sin sak. Detta kunna självklart ytterligare försvåra chansen till enstaka part vilket äger bevisbördan för att uppfylla densamma.

Vad avgör bevisbördans placering samt beviskravets höjd?

Vanligtvis placerar domstolarna numera bevisbördan antingen tillsammans med stöd inom den således kallade bevissäkringsteorin alternativt utifrån materiellrättsliga samt samhälleliga överväganden (den således kallade materiellrättsliga teorin). Bevissäkringsteorin kunna förenklat sägas innebära för att bevisbördan läggs vid den part såsom typiskt sett besitter haft lättast alternativt störst anledning för att säkra bevisning inom fråga ifall den aktuella omständigheten. Den materiellrättsliga teorin är kapabel förenklat sägas innebär för att bevisbördan placeras således för att värderingarna alternativt ändamålen på baksidan den materiella rätten (den aktuella civilrättsliga lagbestämmelsen) är kapabel erhålla bästa tänkbara genomslag inom samhället.

I ganska flera fall besitter Högsta domstolen inom vägledande avgöranden (praxis) slagit fast vem från parterna vilket inom enstaka viss (typ-) situation bör åläggas ett bevisbörda. Högsta domstolen besitter inom dess avgöranden oftast använt sig från någon från dem ovan berörda teorierna alternativt kanske ett kombination från dessa till för att anlända fram mot sin slutsats. Praxis existerar den uppenbart ledande rättskällan då detta gäller bevisbördans placering. detta existerar alltså var man inom inledande grabb får leta då man önskar söka svaret vid fanns enstaka bevisbörda bör placeras. detta förekommer även för att bevisbördans placering besitter pekats ut inom den juridiska litteraturen (den således kallade doktrinen). inom en många begränsat antal fall förekommer även för att ämnen angående bevisbörda besitter reglerats direkt inom ett lagbestämmelse alternativt besitter diskuterats inom förarbetena mot ett lagbestämmelse. Härutöver finns detta dock flera situationer var frågan ifall bevisbörda ej alls existerar reglerad. detta kunna då existera enstaka tämligen öppen fråga hur bevisbördan bör placeras. inom ett sådan situation förmå samt bör parterna argumentera inom frågan, såsom sedan slutligen får avgöras från domstolen. Detta sker normalt inledningsvis genom domen inom målet.

Det är kapabel flera gånger existera lika svårt för att fastställa beviskravets styrka vilket för att att fatta beslut eller bestämma något vem från parterna likt bevisbördan bör vila vid. inom huvudsak görs motsvarande överväganden liksom då bevisbördans placering bestäms. detta existerar dock vanligt för att typiska bevissvårigheter medför enstaka bevislättnad (och för att detta därmed blir fråga ifall en lägre beviskrav än ”styrkt”).

Exempel vid placering från bevisbörda

Här följer några vanliga samt förhållandevis sentida modell vid hur Högsta domstolen äger valt för att placera bevisbördan. Den såsom påstår sig stå inom en avtalsrättslig förhållande tillsammans med någon ytterligare besitter vilket huvudregel för att bevisa för att sålunda existerar fallet (se mot modell rättsfallet NJA 2019 s. 845). Den liksom (i enstaka avtalsrelation) påstår för att en fast kostnad äger avtalats besitter bevisbördan på grund av detta påståendet (se rättsfallen NJA 2001 s. 177 samt NJA 2005 s. 205). ifall en fast kostnad ej äger avtalats, besitter säljaren/entreprenören bevisbördan till omständigheter vilket utför priset skäligt (se rättsfallet NJA 2016 s. 1011 liksom gällde en konsumentförhållande). Den likt kräver transaktion vid bas från enstaka påstådd försträckning (i regel en pengalån) besitter bevisbördan (se rättsfallet NJA 2019 s. 23). Den liksom äger mottagit en belopp samt utför gällande för att detta ej handlar ifall ett försträckning utan ifall ett gåva besitter bevisbördan till för att detta rör sig angående ett gåva (se rättsfallet NJA 2014 s. 364). Bevisbördan på grund av en faktisk fel inom enstaka köpt existera ligger vilket utgångspunkt vid köparen (se mot modell rättsfallet NJA 2015 s. 233). ett skadelidande besitter normalt bevisbördan på grund av skadan samt övriga omständigheter liksom grundar skadeståndsskyldighet (se rättsfallet NJA 2017 s. 9).