Kan ses som fula ort

Skriv ej således var, detta ser sålunda fult ut! kunde jag yttra mot min klasskompis då oss skulle nedteckna tillsammans. idag äger jag blivit språkvårdare vid Språkrådet, samt andra beklagar sig inför mig: ”Det låter därför illa då journalister säger ejenklien, samt ”Ska man verkligen notera svajpa då detta ser därför j-vla taffligt ut?” Efter flera års universitetsutbildning besitter jag lärt mig för att avfärda sådana estetiska omdömen såsom ovetenskapliga, sålunda jag styr raskt in samtalet vid statistik, grammatik samt sociolingvistik. detta sköna existerar inget tjänstevapen på grund av enstaka språkvårdare vid 2000-talet.

Så besitter detta ej ständigt varit, tvärtom. Länge plats språkets estetik detta självklara målet till språkvårdens verksamhet.

Språkvårdsargument används på grund av för att producera samt bibehålla en enhetligt skriftspråk samt producera enstaka standard. Standardiseringen från detta svenska språket besitter pågått inom flera hundra kalenderår, samt lär knappast upphöra inom morgon.

På 1600-talet diskuterade man hur utdragen samt kreditkort vokal skulle markeras: haat samt hat, alternativt hat samt hatt? Man försökte enas angående böjningar: flickor alternativt flicker?

På 1800-talet gick normeringen vidare mot syntaktiska ämnen, detta önskar yttra hur mening fogas samman inom större enheter, likt satser samt meningar. Skulle detta mot modell varma Han existerar större än jag alternativt han existerar större än mig?

Och frågan ifall hur lånord bör infogas inom standardsvenskan existerar ständigt aktuell: fauteuil alternativt fåtölj, mail eller mejl, partner, partnrar alternativt partners?

Standardisering innebär en ständigt argumenterande angående språklig variation. dock oavsett hur argumenten ser ut, sålunda brukar standardspråk mot slut ständigt likna detta tungomål såsom talas inom politiska samt ekonomiska maktcentrum. dock detta existerar oerhört viktigt för att standardspråket ändå uppfattas såsom allas tungomål. sålunda även angående den skrivna standardsvenskan besitter misstänkt många gemensamt tillsammans den svenska såsom talas runt Mälaren, lärs den ut inom skolan likt alla svenskars skriftsvenska, samt uppfattas likt svenska.

Att standarden uppfattas vilket nationell samt neutral existerar ett förutsättning på grund av för att den bör fungera då skribenter önskar uttrycka sig opersonligt inom tjänsten, utan för att signalera någon regional alternativt social tillhörighet. för att standardsvenskan existerar enhetlig fullfölja för att skribenter slipper reflektera sålunda många ovan olika varianter. detta existerar därför språkvårdarna strävar mot enhetlighet inom standarden, samt ger rekommendationer ifall vilka varianter vilket bör ingå inom den.

De besitter då ständigt behövt motivera varför dem väljer enstaka viss form eller gestalt före andra –hat alternativt haat, flickor alternativt flicker – även angående den egentliga anledningen mot rekommendationen möjligen bara existerar för att man önskar äga en enhetligt standardspråk. Då måste ju ett variant väljas in samt andra väljas bort.

Men detta räcker ej, utan något skäl mot för att just ett variant rekommenderas före andra brukar ändå behövas. ”För för att den existerar vackrare” betraktades beneath flera århundraden liksom en fullgott argument, även angående ”skönhet” kunde betyda skilda saker inom olika tider samt till olika människor.

Ända in vid 1600- samt 1700-talen plats stavningsanarkin påtaglig. Man kunde märka utdragen samt kreditkort vokal vid olika sätt. Man ägde ej heller några principer på grund av då detta skulle artikel u samt då detta skulle existera v eller w, i alternativt j. detta mening vilket inom moderna ordböcker skrivs vit kunde tidigare tecknas huit, uith, uijt, hwiit, vijth, hviit, hviijt samt således vidare. Samtiden plats överens ifall för att detta plats problematiskt samt borde styras upp!

Ordnandet skulle utföra detta svenska språket skönare, därför för att detta kunde bidra mot nationens ära vid en ganska teoretisk sätt. Mot slutet från 1700-talet började man alltmer tänka sig detta standardiserade språket likt en nödvändigt verktyg till författarna från den svenska nationens poesi samt litteratur. Standardisering sågs likt en sätt för att hålla nationens kulturella fana högt, samt den tanken plats inget svenskt påfund, utan ett internationell strömning.

På kontinenten grundade man akademier till för att främja språken estetiskt, samt inom förlängningen nationens ära. Estetiska argument fick massiv vikt inom språkvården. Svenska Akademien, liksom instiftades då, äger ju liksom sitt ”yppersta samt angelägnaste göromål” för att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka samt höghet”. Dess uppgift för att ta fram enstaka grammatik samt enstaka lexikon syftade mot för att försköna språket genom för att förklara detta vid en ordnat samt systematiskt sätt. ett komponent inom skönheten nära denna period fanns alltså ordning.

Men språklig estetik innebar även beneath utdragen period välljud. beneath 1800-talet importerades flera syntaktiska term samt insikter ifrån kontinenten, såsom subjekt samt objekt, samt man började behärska förklara även syntaktiskanormer samt mönster.

Men även då detta normerades därför skulle man ursprunglig samt främst titta mot för att ordna ordföljden sålunda för att meningen blev ”fri ifrån missljud”. Även inom böjningsläran dök välljudet upp inom förening tillsammans nationalismen, samt svenska öron beskrevs liksom känsligare än tyska. inom svenskan används ej ändelser till för att komparera adjektiv vid -isk, likt inom agnostisk, agnostiskare, agnostiskast, alternativt -ad, likt i livad, livadare, livadast. Språkvårdaren samt språkforskaren Gustaf Cederschiöld menade för att detta berodde vid ”det svenska örats granntyckthet”, medan tyskarna ”utan betänklighet” komparerade adjektiv vid -isch och -end. Tyskar uppfattades knappast liksom några skönandar.

Språkvetenskap samt språkvård betraktades länge vilket identisk sak, eftersom den självklara anledningen mot för att ägna sig åt systematiska språkstudier måste artikel för att söka detta rätta samt detta sköna. ursprunglig beneath sent 1800-tal började språkvetenskap samt språkvård klart utkristallisera sig såsom skilda verksamheter, även angående dem ofta utövades från identisk personer. Språkforskaren Adolf Noreen utför mot slutet från 1800-talet ett strukturerad översyn från argument på grund av språkvårdsrekommendationer samt visar upp sin personlig språkvårdssyn, såsom denne kallar ratsjonäll (han tillhörde nystavarna). var lade han fram ett programmatiskt funktionalistisk språksyn, såsom innebar för att detta formulering liksom effektivast förmedlade den upplysning vilket skulle överföras bedömdes såsom detta bästa.

Adolf Noreen tar upp skönhetsvärdet 1888 inom Om språkriktighet, dock mer såsom något denne förväntas behandla inom ett ord angående språkvård, än liksom något han egen önskar diskutera:

”Hittills äger jag ingenting yttrat angående, vad läsaren kannsje väntat sig för att hitta framhållet vilket ett huvudsak inom fråga ifall språkriktighet: språkets sjönhet. Jag önskar icke söka undslippa detta tjinkiga material genom för att helt enkelt anmärka, detta på denna plats såsom vid samtliga andra områden en anjivande från objäktiva grundläggande principer eller fundament till för att tillertjänna något epitetet ’sjönt’ existerar ytterst svårt; jag önskar icke yttra omöjligt …”

Han menade ändå för att detta trots allt måste finnas ”en objäktiv nårm på grund av sjönhet”, samt för att den handlade ifall ändamålsenlighet. detta vackra existerar detta vilket fyller år textens avsikt, samt estetiken fick vid detta sätt ett funktionell bas. Antagandet leder honom för att förespråka ökad variation inom svenskan vilket totalitet, på grund av ju fler formulering den talande äger för att välja vid, desto mer ”färj” samt ”nyangsrikedom” får språket. Därför att föreslå eller råda något Adolf Noreen nybildningar samt inlån från således flera mening liksom möjligt. tillsammans större variation blir detta enklare för att välja en formulering liksom passar noggrann till sitt avsikt, samt därmed blir språket skönare i enlighet med tidens skönhetslära. Argumentationen besitter rötter inom historiens ordnande från den språkliga verktygslådan, samtidigt vilket den förebådar funktionalismen.

Och funktionalismen blir ett kraftfull strömning beneath inledande halvan från 1900-talet, inom språkvård såväl såsom inom arkitektur. Språkvårdaren Erik Wellander, vilket kom ut tillsammans inledande upplagan från Riktig svenska 1939, utgick ifrån identisk estetik: detta vilket bäst fyller år sitt avsikt existerar detta vackraste. för att ”i onödan pynta ut sitt språk” existerar förkastligt, enkelhet eftersträvansvärt. ”Skriv enkelt, flärdlöst samt rakt vid sak!” Detta gällde inom stort samt smått, inom ordbildning såväl liksom inom texter. Skolhusbyggnaden skulle bytas mot skolhuset, an- skulle försvunnen ifrån anskaffa, samt ”ord vilket öka satsens längd utan för att skänka något tillskott mot dess innebörd, äro mot överlopps samt böra strykas”. detta existerar enkel för att dra paralleller mot funkiskökens släta luckor samt raka lister. Allt bör vid renaste, enklaste sätt beläggning sitt avsikt, samt sådant vilket enbart existerar mot till dekoration rensas försvunnen. således uppnås funktionalistisk estetik, inom tungomål samt inom kök.

Modernismens språkvård behandlade alltså estetik vilket enstaka fråga angående funktion, dock detta fanns ytterligare en positivt fylld med energi eller spänning term såsom länkades samman tillsammans den funktionella estetiken: svenskheten. Erik Wellanders slogan fanns just ”Skriv klart! Skriv enkelt! Skriv kort! Skriv svenska!” Även ifall språkvårdarna menade för att lånorden plats ett självklar sektion från svenskan, sålunda fanns detta samtidigt enstaka tvivel mot nya lån. Den motiverades dels tillsammans med begriplighetsargument, dels tillsammans estetiska argument. Främmande mening samt formulering fanns nog god samt berikande, särskilt angående detta ej fanns någon svensk motsvarighet, dock detta fick ej överdrivas. Då kunde detta bli ”smaklöst”.

Adolfs Noreens son, filologen Erik Noreen, ansluter sig mot samtidens språksyn inom sin läsning Svensk språkvård, dock utför även klar skillnad mellan lån ifrån olika främmande tungomål. denne beskriver franskan såsom en smidigt samt kultiverat litteraturspråk, medan tyskan får företräda stilistisk klumpighet samt fulhet. en avsnitt besitter titeln ”Vårt språks sämsta fiende”, samt detta syftar vid tyskan. Den ägde i enlighet med Erik Noreen en stort samt negativt effekt vid den samtida svenskan:

”Den stilistiska vattusoten, denna plats åskådliggjord genom enstaka från sina fulaste yttringar, substantivsjukan, existerar icke detta enda språkliga lyte inom svenskan, liksom förmå ledas igen mot tyskan.”

Det fanns tydligen flera mindre smickrande tendenser inom detta tyska språket vilket förfulade svenskan. ”Beträffande enskilda mening samt formulering innebär den tyska inverkan ofta ett trend mot otymplighet samt floskulositet beroende vid den påverkande partens ofta påtalade bristande vid smakupplevelse samt elegans”. Fulheten bestod inom förbrytelse mot klarheten, enkelheten, kortheten samt svenskheten, detta önskar yttra mot funktionalismens ideal. samt dessa förbrytelse plats alltså tyskan skyldiga mot. på grund av enstaka nutida läsare – liksom möjligen existerar mer van nära för att engelskan pekas ut vilket prime suspect till stilistiska bekymmer inom svenskan – framstår detta ej såsom oväsentligt för att Erik Noreens litteratur gavs ut 1941, beneath brinnande världskrig.

Under senare halvan från 1900-talet träffar språksociologin igenom. Då börjar anförande ifall språkets estetik alternativt fulhet betraktas vilket klassförtryck inom förklädnad. vetenskapsman liksom lingvisten William Labov visar för att oss gillar samt använder uttalsvarianter beroende vid vilket oss tycker angående dem människor likt talar därför. denne undersökte uttal hos expediter vid varuhus tillsammans med samt utan lyxförsäljning, samt fick då ögonkontakt vid vilka vilket använde dem varianter liksom betraktades likt fina. detta plats dem rika, dem välutbildade samt framgångsrika.

Även mot landet kom språksociologin vid 1960-talet. inom ”Språkvårdens argument” ifrån 1969 tog språkforskaren Ulf Teleman upp detta estetiska argumentet vilket en från flera, samt menade för att detta främst handlade angående språkljuden.

”Om oss försökte testa den svenska befolkningen vid vilket den ansåg existera vackert inom språket skulle oss möjligen – bortsett ifrån ett upphöjd grad från allmän oenighet – hitta för att man utdömde ljud alternativt ljudkombinationer ifall dem ej fanns inom detta egna språksystemet. möjligen skulle uttal vilket kännetecknar personer alternativt grupper tillsammans social alternativt kulturell prestige behållas till vackra?”

Ulf Teleman tänker sig även för att estetik förmå spela enstaka viss roll även vid ordnivå, dock då räknas detta ej riktigt liksom språklig skönhetslära, eftersom denne menar för att människor snarare utför ett estetisk utvärdering från ordens innebörd än från deras form eller gestalt. detta stämmer tillsammans med dem omröstningar vilket tidningar ibland anordnar ifall svenskans vackraste mening. inom dem blir dagsmeja, förgätmigej samt solkatt betraktade likt vackra mening, dock hittills inte någonsin bajamaja, Skagerrakssej eller surkart. Sedan kunna man förstås diskutera angående en ords innebörd ej hör lika många mot termen samt språket såsom formen utför, dock således besitter varken språkvetenskapen alternativt språkvården tänkt.

Den fullständigaste omvandlingen från estetisk språkbedömning mot språksociologi står språkforskaren Lars-Gunnar Andersson till inom boken Fult språk ifrån 1985. inom tur samt ordning samtalar om han vad oss betraktar vilket fula uttal, fula mening, ful syntax samt fula dialekter. denne finner för att detta oss betraktar vilket fult tungomål existerar tungomål liksom förknippas tillsammans grupper från människor vilket oss avskyr alternativt ser ner vid. Lars-Gunnar Andersson menar även för att fula mening betraktas såsom fula ifall deras innebörd existerar tabubelagd, alternativt angående dem tillhör slangregister, liksom inom sig betraktas såsom fula. Ful syntax existerar kanske sådan såsom språkvården samt skolan äger pekat ut vilket sämre: Han existerar större än mig, Jag besitter inte någonsin sett han, Hon ägde kunnat sprungit fortare. samt våra estetiska bedömningar från dialekter beror vid våra stereotypa föreställningar ifall dem människor liksom talar dialekterna. All fulhetsbedömning går alltså för att hänföra mot sociala relationer samt socialt justerade tabun, medan ingenting verkar handla huvudsakligen ifall språkets form.

Att skönhetslära speglar klass existerar även utgångspunkten på grund av språkvårdaren Margareta Westman, vilket samtalar om vad människor ser som rätt alternativt fel, fint alternativt fult, bra alternativt dåligt. denna tydliggör även för att detta ej ständigt existerar självklart vad likt bör räknas likt en fall från korrekt alternativt fel, samt vad liksom bör placeras in vid skalan fint alternativt fult. flera beräknar möjligen Jag såg han såsom fel, andra vilket fult, menar denna. samt detta är kapabel väl även ses likt en sätt för att klassificera sin värdering: för att förklara något liksom fel existerar för att ej acceptera detta såsom ett sektion från svenskans grammatiska struktur ovan viktig taget, för att förklara detta liksom fult existerar för att erkänna för att detta ingår, även ifall man möjligen ej tycker för att detta borde ett fåtal utföra det.

Hos Margareta Westman kunna man även titta för att engelskan beneath sent 1900-tal äger tagit ovan rollen liksom stilistisk syndabock ifrån tyskan. Pluralformer som jumpersar beräknar denna mot den fula grammatiken. dock även angående engelskans dominans vid senare delen från 1900-talet samt runt millennieskiftet alltmer kom för att betraktas vilket en hot mot svenskans ställning, sålunda använder språkvården ej längre estetiska argument från den aggressiva typ liksom Erik Noreen använde mot tyskan. detta beror nog både vid språksociologins ”avslöjanden” från dem estetiska bedömningarna vilket relaterade mot sådant likt klass samt prestige – samt vid för att fred råder.

När Ulf Teleman 1979 kommer ut tillsammans med ett färsk läsning angående språkvård, Språkrätt, tar han ej upp några estetiska argument ovan viktig taget. Den vetenskapligt baserade språkvården hämtar alltmer sitt vetenskapliga stöd ifrån språksociologin, samt äger helt vänt sig ifrån litteraturvetenskapen samt andra estetiska vetenskaper.

Därför använder språkvårdarna ej längre estetiska argument. Hellre diskuterar dem utifrån begriplighet samt funktion, dock ibland förmå man ana fulheten beneath ytan. Språkvårdens konstanta argument mot s-pluralen – vilket inom partners, avokados, jumpers – besitter varit för att detta ej ”går” för att sätta bestämd struktur vid s-pluralen. sålunda denna plats formuleras detta inom Svenska skrivregler: ”Utrumord vid ‑er får ibland den främmande pluraländelsen ‑s, t.ex. partners. Den ändelsen existerar olämplig till för att pluralen ej kunna placeras inom bestämd struktur (partnersarna?, partnersna?)” då språkvården anför dessa modell visar detta väl snarast för att detta visst går för att haka vid numeriskt värde språkets minsta betydelsebärande enhet mot, -ar såsom ytterligare pluralmarkör, samt -na likt bestämdhetsmarkör. detta går, dock detta underförstådda, inte någonsin uttalade argumentet, existerar nog för att detta existerar okonventionellt, låter fult samt ser fult ut.

Språkbrukare brukar även hålla tillsammans med ifall för att detta ”inte går”. möjligen bidrar detta även för att språkvården allmänt brukar ogilla dubbleringar från språkets minsta betydelsebärande enhet – betydelsebärande enheter – vilket uttrycker identisk sak, likt inom partner-s-ar, var både -s samt -ar små frukter från växter betydelsen ’fler än en’.

På identisk sätt avskyr språkvården mot modell dubbelsupinum, vilket inom Har ni hunnit skickat mejlet?, var både hunnit samt skickat får supinumändelsen -t. Dubbelsupinum beskrevs även från Lars-Gunnar Andersson vilket just ”ful grammatik”. ifall man tror för att detta ligger något inom detta, tyder detta vid för att estetiken ändå finns tillsammans med inom språkvårdsbedömningar – dock för tillfället ej formuleras inom begrepp från fint alternativt fult.

Estetiska argument äger alltså från språkvården omvandlats mot ett form eller gestalt från språksociologi i enlighet med formeln: angående ni tycker för att enstaka språklig struktur existerar fin sålunda beror detta vid för att den används från språkbrukare såsom ni ser upp mot alternativt identifierar dig tillsammans med. för att då nyttja estetik vilket argument då man bör rekommendera enstaka standardform förmå tolkas likt enstaka slöja ovan maktutövningen. Då får samhällets vinnare sitt språkbruk bedömt såsom finare samt mer lämpligt liksom standard.

Estetiska bedömningar framstår liksom en försök för att lura inom människor för att standard baseras vid detta vackraste språket – liksom bara råkar existera dem rikas samt mäktigas tungomål. samt då skönhetslära uppfattas vid detta sättet existerar estetiska argument förstås inget vilket enstaka demokratisk språkvård önskar ta inom sin mun.

Det existerar även signifikativt för att Svenska språknämndens Språkriktighetsboken ifrån 2005, såsom samtalar om bedömningsgrunder inom språkvård, ej alls tar upp estetiken mot samtal. ”Det ser således fult ut” besitter blivit dem skrivande medborgarnas argument, en argument liksom inom ljus uppfattas vilket således utomvetenskapligt samt irrelevant bland dagens språksociologiskt orienterade språkvårdare för att oss helst ej pratar angående detta alls.

Maria Bylin existerar läkare inom nordiska tungomål samt språkvårdare nära Språkrådet.