Vilket land förknippas med säckpipa

Svensk säckpipa existerar ett typ från säckpipa vilket funnits traditionellt inom land samt såsom inom solens tid används främst inom folkmusiken. Den svenska säckpipan blåses tillsammans munnen liksom den skotska höglandssäckpipan, dock existerar små jämfört tillsammans med den. Säckpipetraditionen inom landet fanns nästan helt utdöd då några gamla instrument hittades vid en museum vid 1930-talet samt den siste svenske traditionsbäraren vid instrumentet lokaliserades inom Västerdalarna. beneath dem senaste årtiondena äger detta framställts utökade varianter vid svensk säckpipa, tillsammans med flera pipor samt chans för att spela inom flera tonarter än dem gammal.

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Namnet säckpipa existerar belagt inom svenskan sedan 1500-talet, ifrån 1522 såsom säkkia pipa hos Peder Månsson samt inom Olaus MagnusHistoria angående dem nordiska folken ifrån 1555 likt seeckpipa. Detta mening besitter sedan använts inom svenskan mot inom solens tid inom topografiska samt litterära skildringar. en annat mening vilket förekom beneath 1400-talet mot 1600-talet plats bälgpipa. Båda orden förmå jämföras inom sin bildning tillsammans liknande mening inom andra tungomål, t.ex. medellågtyskasakpipe alternativt engelska bagpipe.^[1]

I svenska dialekter finns andra benämningar till instrumentet. till estlandssvenska dialekter angav Carl Russwurm benämningarna säckepipe, drommpip samt drummpipa, samt just drommpipa finns även angivet ifrån Rågöarna från Per Söderbäck. vid estlandssvenska bör dromm äga varit namnet vid själva baspipan, samt en liknande mening, dromba, finns upptecknat vid Sollerön inom Dalarna inom betydelsen ”spela bas” vid dragspel, detta önskar yttra ett liknande funktion såsom drommen haft vid säckpiporna inom Baltikum, samt en dialektalt mening drum finns även belagt inom Jylland till ’drönande; mörk efterklang (som från ett klocka)’.^[1]

I Dalarna påträffas dock ej dromm inom samband tillsammans med säckpipor, utan koppe, en dialektalt mening på grund av ’påse’. termen uttalas kuppeÄlvdalen, kuppä inom Våmhus samt koppô vid Sollerön, samt verbet spilå ą̊ kuppam (’spela vid säcken’) finns belagt inom Älvdalen på grund av för att ’spela säckpipa’. Även koppspel finns upptecknat Älvdalen samt Orsa likt kuppspil.^[2] nära tiden då Mats Rehnberg skrev sitt verk angående säckpipan (1943) fanns dock ingen kunskap angående instrumentet inom dessa socknar annat genom spelmän ifrån grannsocknar alternativt ifrån utlandet. inom Venjan finns benämningen pipsäck belagd^[1][3] samt inom Våmhus även just termen wainaskupp (’Venjanssäck’) på grund av detsamma.^[2]

Utmed Västerdalälven besitter benämningen inom stället varit påse, samt säckpipeblåsarna besitter kallats pôsuspelmän. termen påse på grund av säckpipa finns belagt inom Mockfjärd, Floda, Nås, Järna, Säfsnäs, Norrbärke samt Malung.^[1] inom Ordbok ovan folkmålen inom övre Dalarna angivs dem dialektala västerdalska formerna pôsa inom Mockfjärd, pôsä inom Floda, pôsô inom Nås samt Järna samt påsô inom Malung.^[4]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Få svenska personer känner mot för att land besitter samt äger haft ett säckpipetradition; dem flesta liksom hör termen "säckpipa" associerar mot Skottland. Medeltidakyrkomålningar tyder vid för att säckpipan plats spridd inom bota land samt för att den förekom inom olika modeller, både cylindriskt samt koniskt borrade. inom dem fall då piporna bränts upp snarare än borrats, är kapabel formen diskuteras. Egentliga bevis vid för att dessa olika typer från instrument funnits denna plats saknas emellertid. Även ifall detta existerar möjligt för att kyrkomålarna avbildade instrument liksom dem sett nere vid kontinenten, verkar detta mera rimligt för att dem avmålade instrumenten inom dem flesta fall funnits inom trakten.

Säckpipetraditionen inom Västerdalarna plats näst intill okänd inom resten från landet fram mot slutet från 1930-talet. Då upptäcktes några svenska säckpipor beneath ett evakuering Nordiska museets samlingar efter för att ett kista fallit ner ifrån enstaka reol liksom visade sig innehålla en dussin säckpipor. Redan numeriskt värde tid tidigare kalenderår 1937 ägde etnologenMats Rehnberg börjat misstänka för att detta fanns ett säckpipetradition efter för att äga upptäckt en dialektord, dråmba, vid sollerömål inom betydelsen ”ackompanjera inom basen”.^[5][6] Återupptäckten från säckpiporna inom Nordiska museets samlingar ledde Rehnberg mot för att notera ett licentiatavhandling inom ämnet, Säckpipan inom Sverige.^[7] Rehnberg lyckades även spåra upp den sista kvarvarande säckpipespelmannen, Gudmunds Nils Larsson inom Dala-Järna^[7], samt besökte honom tillsammans tillsammans med musikdirektören (musikläraren) Ture Gudmundsson.

Med hjälp från Gudmunds Nils Larsson kunde Ture bygga ett säckpipa liksom gick för att spela vid, samt denne spelade även in numeriskt värde låtar åt Sveriges Radio.^[8] beneath 1970-talet byggdes en fåtal instrument, bland annat från amerikanen Bob Thomas. Den svenska säckpipan kom mot bredare användning inledningsvis inom start från 1980-talet då den dåvarande möbelsnickaren Leif Eriksson tillsammans tillsammans med fiolspelmannen Per Gudmundson vid uppgift från Gunnar Ternhag nära Dalarnas museum rekonstruerade ett säckpipa likt Eriksson sedan började serietillverka.^[9] Leif Eriksson konstruerade sin säckpipa vilket enstaka kompromiss mellan dem cirka 10 exemplar likt hittats vid museer; dessutom gjorde han smärre förändringar på grund av för att detta skulle bli enklare för att spela tillsammans tillsammans med andra instrument liksom mot modell fiol.^[8] Gudmundson spelade även in ett LP inom start från 1980-talet tillsammans med säckpipa.^[10]

Konstruktion

[redigera | redigera wikitext]

Leif Erikssons traditionell säckpipa

[redigera | redigera wikitext]

Den traditionell svenska säckpipan besitter en inblåsningsrör, sålunda kallad mundocka, vilket spelaren blåser in luften inom säcken tillsammans med. Mundockan existerar försedd tillsammans med backventil, således luften ej kunna läcka ut ur munstycket då spelaren slutar blåsa. Spelpipan, den likt besitter fingerhål samt vid vilken spelmannen är kapabel spela melodier, existerar cylindriskt borrad tillsammans med enstaka diameter vid 6 millimeter. Pipan existerar försedd tillsammans en enkelt rörblad från svensk vass (Phragmites australis), samt äger utkarvade fördjupningar till fingrarna såsom utför detta enklare både för att täcka till fingerhålen samt för att hålla instrumentet. Säckpipan äger ett bordunpipa såsom oftast existerar stämd såsom lägsta tonen vid spelpipan – ettstrukna e, enstaka oktav lägre existerar dock ej ovanligt, ej heller för att stämma pipan inom lilla a, andra stämningar förekommer även. Instrumentets trädelar – spelpipa, bordun, mundocka samt dem fästhylsor liksom håller fast dessa inom säcken – existerar tillverkade från björk. Säcken existerar vanligen gjord från vegetabiliskt garvat skinn från kalv, likt tätas tillsammans med enstaka blandning från hudlim samt glycerol till för att bli tillräckligt tät. till för att spela hålls säckpipan beneath vänster ledd. Bordunpipan sitter vid säckens högra blad. då säcken existerar fylld tillsammans med atmosfär, pekar bordunen rakt ut åt sidan.

Tonomfånget vid den traditionell svenska säckpipan sträcker sig ifrån ettstrukna e mot tvåstrukna e. Instrumentet existerar stämt inom a moll, samt grundtonen a ligger mitt inom omfånget. Såväl skalans sjätte likt sjunde steg existerar höjda (fiss respektive giss).

Utökningar

[redigera | redigera wikitext]

Under dem senaste årtiondena besitter den svenska säckpipan moderniserats. Den sedvänja säckpipans skal existerar ytterst begränsad, samt vid modernare instrument erbjuds flera toner därför spelmannen är kapabel spela inom flera skalor. Den vanligaste utökningen från skalan existerar en ciss’’. Fingerhålet till denna ligger inom identisk fördjupning likt fingerhålet till c’’ vid identisk sätt vilket blockflöjter förmå äga numeriskt värde små hål inom enstaka fördjupning. Genom för att täcka ovan respektive avtäcka ciss’’-hålet kunna säckpipespelaren växla mellan tonarterna a-moll samt A-dur. Vanligen bestäms detta innan spelmannen börjar vid låten genom för att denne alternativt denna använder exempelvis vax alternativt ett gummiring på grund av för att täcka hålet. detta går för att växla mellan c’’ samt ciss’’ inom samband tillsammans spel, dock kräver enstaka speciell fingerteknik. detta näst vanligaste tillägget existerar en g’. Hålet på grund av denna ton existerar placerat vid spelpipans baksida samt manövreras tillsammans med högerhandens tumme. Även tonen d existerar ett vanlig expansion, samt diss förekommer ibland. kompetenta spelmän är kapabel tillsammans korrekt inställda instrument även komma upp inom f’’ genom för att öka trycket inom säcken, enstaka teknik såsom ej bör förväxlas tillsammans med överblåsning vid andra blåsinstrument.

Det finns även instrument var instrumentmakaren äger tillhandahållit utbytbara spelpipor, såsom den vilket framträda vid bilden intill. detta vanligaste på denna plats existerar spelpipor inom G, samt ibland F. Dessa spelpipor existerar då stämda likt enstaka A-pipa samt förmå äga liknande utökningar, dock existerar då transponerad ned en tonsteg utför G-pipan samt upp en tonsteg till F-pipan. Detta medför då även för att bordunpipan justeras inom motsvarande grad. G-pipan äger ibland ett klaff liksom fullfölja för att spelmannen förmå spela tonen e’’. detta existerar ej heller ovanligt för att säckpiporna förses med utrustning tillsammans med fler bordunpipor. Ibland går dessa för att koppla från samt vid. Rörbladens tonstabilitet påverkas negativt från fukt, vid en sådant sätt för att även tonhöjden ändras. Därför blir enstaka munblåst säckpipa tillsammans flera borduner inom realiteten svår för att stämma, samt liknande pipor besitter ofta enstaka luftblåsa vilket fästs tillsammans en bälte runt midjan på grund av för att pumpa in atmosfär inom säcken, vilket även återfinns vid irländska uilleann pipes samt vissa franska säckpipor.

Rörblad samt stämning

[redigera | redigera wikitext]

Det rörblad likt används till för att producera tonen inom den svenska säckpipan existerar en enkelt rörblad, såsom äger ett tunga liksom skakar då lufttrycket inom säcken blivit tillräckligt stort. för att stämma instrumentet existerar oerhört tidsödande samt relativt svårt, eftersom detta finns flera parametrar för att ändra vid rörbladet såsom kunna inverka olika vid olika attribut hos ljudet. Rörbladets tunga bryts upp tillsammans med en rakblad likt sticks ner lodrätt inom rörämnet. till för att behärska ge ljud ifrån sig måste tungan böjas, antingen tillsammans hjälp från värme alternativt tillsammans med ett tråd vilket sticks in beneath tungan. Hur många tungan böjs upp påverkar instrumentets mensur, detta önskar yttra avståndet mellan högsta samt lägsta tonen. enstaka kraftigt uppböjd tunga äger ett trängre mensur, låter starkare samt existerar samtidigt mer trögblåst. Tungans tjocklek påverkar framför allt tonen. ett tunn tunga ger ett svagare ton samt en mer lättblåst instrument. Tungspetsens vikt påverkar skalans tonhöjd tämligen linjärt. Detta utnyttjas på grund av för att stämma upp alternativt ner kurera skalan. på grund av för att höja skalan filas lite från tungan bort; ifall skalan behöver sänkas används bivax såsom vikt. Tungans längd påverkar även mensuren; enstaka begränsad tunga besitter trängre mensur dock träffar enklare lock än ett utdragen tunga. mot varenda dessa olika variabler kommer för att instrumentet kurera tiden påverkas negativt från fukt ifrån utandningsluften. på grund av för att utföra instrumentet mera lättstämt används inom solens tid oftast italienskt rör (Arundo donax) inom stället till vår inhemska svenska vass. Börs Anders Öhman håller även vid för att förbättra en plaströrblad mot svensk säckpipa.

Spelteknik

[redigera | redigera wikitext]

Andning samt ton existerar ej synkroniserade vid ett säckpipa, vilket skiljer den kraftigt mot andra blåsinstrument. på grund av för att säckpipans ton ej skall svaja behövs för att lufttrycket genom pipan existerar konstant. Då luften flödar direkt ifrån säcken in inom pipan, kräver detta för att lufttrycket inom själva säcken existerar konstant, samt detta åstadkommer spelmannen genom för att trycka vid säcken tillsammans vänster ledd. Blåser in fräsch atmosfär inom säcken utför denne bara då säcken börjar bli tom. Spelmannen blåser då vanligtvis in en fullt andetag inom säcken, samt agerar vidare mot luften åter existerar vid väg för att ta slut. Detta måste samordnas tillsammans med mindre tryck ifrån vänsterarmen på grund av för att att nå ett mål eller resultat en konstant tryck inom säcken.

Den svenska säckpipans konstruktion, tillsammans med cylindrisk borrarbete samt enkelrörblad, fullfölja för att detta existerar detta översta (såväl inom tonhöjd vilket ovan spelpipans klockstycke) öppna fingerhålet vilket bestämmer tonen. vid exempelvis ett blockflöjt existerar detta skillnad inom ton mellan fingersättningskombinationerna stängt–öppet–stängt kontra stängt–öppet–öppet dock således existerar alltså ej fallet vid den svenska säckpipan. Gaffelgrepp alternativt täckta fingersättningar förändrar alltså ej tonhöjden. Därför kunna dem användas liksom hjälp till för att hålla instrumentet. dem kunna även användas, antingen hel- alternativt halvtäckta (bara en fingerhål åt gången lämnas öppet respektive man lämnar några fler öppna, allt efter bekvämlighet), mot för att enklare simulera pauser samt tonmellanrum. Genom för att snabbt täcka på grund av samtliga hål förmå enstaka paus simuleras eftersom spelpipan då låter likadant såsom bordunen, samt detta existerar enklare för att åstadkomma angående således flera hål likt möjligt redan existerar förtäckta. en annat sätt för att utföra detta existerar tillsammans krus, alltså ornamenttoner. eftersom luftflödet ifrån säcken ej förmå avbrytas, kunna man nämligen ej sätta från tonerna likt vid en blåsinstrument utan säck.

Musik på grund av svensk säckpipa

[redigera | redigera wikitext]

Den melodier vilket passar bäst till den svenska säckpipan existerar svensk folkmusik från mer ålderdomlig karaktär. vid bas från detta begränsade tonomfånget existerar detta bara vissa låtar likt går för att spela. Vissa melodier, främst ålderdomliga polskor såsom levt vidare inom fioltraditionen passar sig många utmärkt vid den svenska säckpipan, vilket utför detta rimligt för att tro för att dem ett gång spelats vid instrumentet. Vissa låtar passar väldigt god ifall spelmannen transponerar (byter) mot ett ytterligare tonart. massiv sektion från den svenska spelmansmusiken äger en begränsat tonomfång, samt detta existerar vanligt tillsammans låtar likt går inom någon struktur från D-tonart samt enbart omfattar spel inom inledande läget vid fiolens a samt e-sträng. Dessa passar god till svenska säckpipa angående dem transponeras ner enstaka kvart.

Säckpipetillverkare

[redigera | redigera wikitext]

I ljus finns detta en litet antal professionella alternativt halvprofessionella säckpipekonstruktörer; Leif Eriksson representerar traditionalisterna medan framför allt Alban faust samt Börs Anders Öhman samt högsta Persson driver utvecklingen mot modernare instrument. Utöver detta finns en större antal hobbybyggare. ifrån samt tillsammans 2011 besitter Leif Eriksson överlämnat produktionen mot Jan Nordkvist, likt inom sin tur äger överlämnat tillverkningen mot Stefan Ekedahl inom Rättvik. Anders Fagerström tillverkar elektroniska varianter från svensk säckpipa.

Kända säckpipespelmän

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Källförteckning

[redigera | redigera wikitext]

Den denna plats artikeln äger källhänvisningar, dock eftersom detta saknas fotnoter existerar detta svårt för att att fatta beslut eller bestämma något vilken övning liksom existerar hämtad fanns. (2012-08) Hjälp gärna mot tillsammans för att redigera artikeln, alternativt diskutera saken vid diskussionssidan.

• Allmo, Per-Ulf; höjd John E., Allmo Per-Ulf, Norrman Stig (1990). Säckpipan inom Norden: ifrån änglars melodier mot djävulens blåsbälg. Musikmuseets skrifter, 0282-8952 ; 18. Stockholm: Musikmuseet. ISBN 9179708463 
• Gällmo, Olle (2013). ”On the ursprung of the Screeches - the Evolution of the Swedish Bagpipes” (på engelska). Chanter - The Journal of the Bagpipe Society: sid. 15-20. http://olle.gallmo.se/sackpipa/IBC2012.paper.gallmo.pdf. 
• Levander, Lars; Björklund, Stig; Nyström, Gunnar (1979). Ordbok ovan folkmålen inom övre Dalarna Bd 2 G-K, H. 17 Kolpa-Kvarndel. Uppsala: Dialekt- samt folkminnesarkivet. ISBN 9185540072 
• Levander, Lars; Björklund, Stig; Nyström, Gunnar (1987). Ordbok ovan folkmålen inom övre Dalarna Bd 3 L-R, H. 26 Papperspåse-Pöla. Uppsala: Dialekt- samt folkminnesarkivet. ISBN 9185540374 
• Rehnberg, Mats (1943). Säckpipan inom Sverige. Nordiska museets handlingar, 0346-8585 ; 18. Stockholm